Jag bryter sportsnacket för ett tag, och tipsar om en som är grym på att göra headers! 

Hon har gjort min nya header, och jag är supernöjd med den! 

http://rebeckajakobsson.bloggplatsen.se/

http://rebeckajakobsson.bloggplatsen.se/

http://rebeckajakobsson.bloggplatsen.se/ 

Där har ni hennes blogg :D Gå in där och titta :) 

Jag har inte uppdaterat läget i simningen på ett tag nu, men jag känner att det är dags att göra det. 

Sarah Sjöström kvalade och simmade semifinal på 200 frisim igår och tog sig till final :D 

Finalen var idag, och gissa vad hon kom? Klart hon kom fyra. Men det här var nog den skönaste fjärdeplatsen för henne. Dels för att hon inte tog sig till final i OS förra året, och dels för att hon var så sjukt trött efteråt. Hon beskrev känslan under loppet med orden "Fy fan" mest eftersom hon tyckte det var så jobbigt, så hon känner inte direkt att det är hennes gren, och ändå kom hon fyra, grymt imponerande! Även om det var synd med en fjärdeplats, så hade hon inget medalj mål, och det tog inte lika hårt som alla andra fjärdeplatser. Men i VM har hon bara första och fjärdeplatser, så ja... 

Sedan så har Sverige två killar med i sim-VM, den ena gör sitt första VM, nämligen Johannes Skagius!

Han kvalade på 50 meter bröstsim igår, och gick till semifinal med 15:de tid. I semifinalen simmade han fort som f*n och gick till final (!!!!!!!) med 5:te (!!!!) tid. 

Han simmade nyss final och kom sjua! Så sjukt imponerande, bara final var VM:s största skräll (eller nått åt det hållet) och är värd vilken medalj som helst! Precis vad svensk herrsimning behövde, en junior som visar vägen!! 

För ett år sedan grät jag, med ett tomt hål inom mig. Jag är en sådan otrolig sportmänniska, jag sörjer med atleterna när det går dåligt för dem, jag kan bli riktigt, riktigt ledsen och det kan vara väldigt svårt för mig att släppa det.

Igår grät jag igen, på grund av samma människa, men av en helt annan anledning. Jag log inombords, denna gång var allting av ren sann glädje. På samma vis som jag sörjer med atleterna när det inte går bra, på samma vis gläds jag med dem i medgång. Jag blir så otroligt lycklig, och jag får nypa mig själv, så att jag kommer ihåg att jag inte känner dem, utan är en väldigt ivrig suport.

När Sarah simmade igår var jag otroligt nervös, jag önskade henne verkligen en framgång. Att hon ännu en gång skulle få titulera sig världsmästare, eller i alla fall få stå på en mästerskapspall, och känna den lyckan ännu en gång.

Sarah öppnade fort, men inte snabbast, men när hon bara var 34 hundradelar efter danskan vid 50 meter, kände jag det, det skulle bli guld, hon skulle få den sköna revanschen, och hon skulle få bevisa att hon kan resa sig och vara bättre än någonsin. När Sarah utbrast i ett glädjevrål då såg man vad hon kände. Att det var en enorm lättnad, och en stor lycka, och en väldigt skön guldmedalj.

Mitt i all guldyra så gjorde Jennie Johansson ett väldigt bra lopp och tog sig till final på 100 meter bröstsim, och hur starkt det än var, så blir det så litet när man precis sätt Sarah vinna guld. Det som var fantastiskt på 100 meter bröstsim, var 16 åriga Rūta Meilutytė. Hon simmade snabbt som en kanon, och slog världsrekord. Förra året i OS, hade vi gapat ännu mer än vi gör i år, då hade vi inget guld, och hur fantastisk Rūta Meilutytė än är, så känner vi inte samma glädje i år med henne, som när hon vann OS-guld förra året. Men lita på att hon kommer simma snabbt i finalen ikväll, och antagligen lämna konkurrenterna bakom sig. 

Du gamla du fria är alltid lika rolig att höra!!

Nu skakar jag ännu mer, jag gråter. Men denna gång är allting utav lycka, precis allting!!!

Sarah Sjöström gråter, men av att hon gjort ett helt otroligt lopp, efter att utklassat allt och alla. Efter ett VM-guld!

Emma Igelström skrev på twitter att hon kände på sig att vi skulle få höra "Du gamla du fria" ikväll, och hon fick rätt!

Jag är sjukt lycklig för Sarahs skull, och det måste varit sjukt skönt för henne att få revansch efter alla fjärdeplatser!! 

STORT GRATTIS!!!!

Snart är det dags, snart börjar finalpasset. Jag skakar som en tok. Vet inte riktigt varför, eller jo, jag är sjukt nervös för Sarah Sjöström. Jag unnar henne verkligen en medalj, efter alla fjärdeplatser. 

Vet dock inte om jag kommer våga titta, antagligen kommer jag sitta och bläddra över till en annan kanal och bara se slutet, bara för att jag är så sjukt nervös. Verkligen jättenervös, jag vet inte riktigt varför jag blev det till just denna tävling. Men det kom smygandes för en timme sedan och nu är käänslorna "all over the place". 

Men håll en tumme eller två!

Jag säger som Emma Igelström (går att hitta här!) vem kommer inte ihåg Sarahs tårar från OS? Vem kommer inte ihåg när hon besviken, arg, frustrerad, ledsen, slår knytnäven i kaklet och tror att hon brutit handen av sig själv? 

Jag kommer ihåg det, jag minns det så väl, jag minns när hon säger till media, "Jag vet inte vad som händer i framtiden, jag vet ingenting just nu, jag vet knappt vem jag är just nu." med rinnande tårar och sprucken röst. Jag grät, jag kände en tomhet som jag inte trodde jag skulle få uppleva igen (Kände den dock när Sverige åkte ur EM i år) och bara för att få dela smärtan med Sarah slog jag handen i väggen. Jag kunde inte dela hennes psykiska smärta, men den fysiska skulle jag i alla fall dela med henne, på ett eller annat sätt. 

I år, i VM har hon en helt annan roll. Vid OS, var det Sarah och Therese Alshammar, men Sarah fick ta över favoritskapet när Therese fick diskbråck. Ett favoritskap som hon inte behövt känna förut, då Therese alltid varit där och kunnat ta den rollen. I VM i år, är inte Therese med, hon har precis blivit mamma, hon har en helt annan roll. I år vet Sarah om att hon är Sveriges favorit, hon vet att hon ska "visa vägen" för de yngre, och ändå är hon inte ens 20 år. Hon har rutin som få har, och då är hon ändå väldigt ung. 

För några år sedan var Sarah Sjöström den unga och lovande som slog till ibland, sedan kom 95:or, 96:or och 97:or, då var Sarah plötsligt inte en av de yngre, hon befann sig någonstans i mitten. 

Men nu när Therese Alshammar sitter hemma, med ett barn, och får heja, så ska 90-talisterna ta plats, och visa vad de går för, nu är det dags för den nya generationen att ta för sig på riktigt. Nu är det dags att visa för andra nationer att vi har en framtid, och att vi inte behöver Therese Alshammar hela tiden för att lyckas. Hon har varit en viktig del, och vid en comeback kommer hon vara lika viktig igen, men under tiden är det dags för de unga att ta plats, och visa att de kan. 

Simförsöken är igång idag, och har varit det i ca 1h. 

För svenskdel gällde 100 meter bröstsim, och det gick bra för Jennie Johansson! Hon simmade på 1.07.21, vilket var åttonde tid av alla, och hon var klart vidare till semifinal! 

Sedan så fanns den omänskliga Rūta Meilutytė som är 16 år, och simmade som jag vet inte vad, hon slog mästerskaps rekord med 1.04.52 vilket var sjukt nära världsrekordet! Förstå att vara 16 år, och ja, herre gud, hon vann ju OS guld förra året och allt. Jag blir helt stum.