Michel Tornéus skulle på förhand nog ha räknats som Sveriges näst största medalj hopp, bakom Abeba, eftersom att han under en lång period alltid var med längst fram. 

Men för ett par månader sedan så hände något, inget stämde längre, och den glad Michel som vi sätt var nu den gamla Michel, så som han var förut, fick inte till det helt enkelt. 

Men jag ser ändå Michel som ett stort hopp för Sverige kanske inte till medalj, men jag tror han kan vara med högt upp. Om han bara får till alla detaljer så kommer han att flyga långt, och om han hoppar som man gjorde förra året, och inomhus, då finns det knappt någon som kan vinna över honom. 

Emma kan det gå bra för i VM, kan om hon får allt att stämma och om hennes hälsena inte cpar sig som den har en tendens att göra. 

Emma och utomhusmästerskap brukar annars vara en fin kombination, inte som Ebba Jungmark och inomhusmästerskap, men en lagom bra kombination. 

Hon har tagit sig till final i alla utomhusmästerskap hon har deltagit i, 2005 vann hon brons i VM, 2010 vann hon ett silver i EM, och hoppade 2.01, och 2012 vann hon brons i EM. Hon har även ett brons från inomhus EM i vintras.

Om Emma hoppar som hon gör när hon är på topp, då kan detta bli ett trevligt VM för hennes del, bara hon inte tänker på tårarna i VM 2011. Lycka till säger vi!

Kim Amb får nog räknas som Sveriges största hopp på herrsidan, han har visat att han är en av de bästa i världen hela säsongen, och han har kastat på längder som han inte gjort förut, och ändå har han varit besviken efter många tävlingar. Det bevisar att han är en stark vinnarskalle, och det är precis vad svensk friidrott över lag betyder, någon som inte blir nöjd av att komma trea, utan vill vinna, precis vad som behövs. Speciellt på herrsidan blev det rätt tomt om sådana personer när Stefan Holm slutade. 

Abeba Aregawi är nog Sveriges absolut största medalj hopp. 

Hon är favorit till den ädlaste medaljen, guld. 

Abeba är från början från Etiopen, men hennes tränare, som också är hennes man, är svensk medborgare, och 2012 blev Abeba det också, och har sedan december tävlat för Sverige. 

Hon har under säsongen varit helt otrolig och vunnit alla typer av lopp, snabba, långsamma, trånga, ja hon har vunnit allt hon ställt upp i. Så om inget väldigt oväntat händer i VM, så har jag en bra känsla att vi får höra, "Du gamla du fria". 

Herrar:

Nil de Oliveira, 200 meter.

Mustafa Mohamed, maraton.

Philip Nossmy, 110 meter häck.

Alhaji Jeng, stavhopp.

Michel Tornéus, längd.

Leif Arrhenius, kula.

Niklas Arrhenius, diskus.

Mattias Jons, slägga.

Kim Amb, spjut.

Gabriel Wallin, spjut.

Marcus Nilsson, tiokamp.

Ato Ibáñez, gång.

Andreas Gustafsson, gång.

Perseus Klarström, gång.

Damer:

Moa Hjelmer, 200 och 400 meter.

Abeba Aregawi, 1 500 meter.

Charlotta Fougberg, 3000 meter hinder.

Emma Green Tregaro, höjd.

Angelica Bengtsson, stav.

Erica Jarder, längd.

Tracey Andersson, slägga.

Sofi Flinck, spjut.

Sofia Linde, sjukamp.

Fotnot: Maratonlöparen Isabellah Andersson, höjdhopperskan Ebba Jungmark och sjukamparen Jessica Samuelsson var tidigare uttagna men har valt att tacka nej.

För er som inte vet vilka som ska tävla i friidrotts-VM för svensk del, så kommer jag lägga upp det här på bloggen, på morgonen :D 

Så vill ni veta det, så får ni kolla här då :) 

Nu är VM slut, och jag tänkte göra en sista sammanfattning av Sarah Sjöströms VM. 

Detta VM skulle på förhand bli ett väldigt viktigt VM för Sarahs självförtroende, så hon kunde få bevisa för både sig själv och för andra att hon inte är fjärdeplatserna, att hon är mycket bättre än så. 

Det började kanon med ett VM-guld på 100 meter fjäril, där hon utklassade allt och alla :D 

På 200 meter frisim kom Sarah fyra. Men detta var en skön fjärdeplats, den tog henne inte lika hårt som de andra fjärdeplatserna. Anledningen var att hon var så sjukt trött efteråt så att hon inte visste om hon levde. Så hon orkade inte riktigt tänka på att hon kom fyra, och det var skönt att inte se henne så grymt besviken. 

100 meter frisim blev en trevlig historia, och slutade med ett silver för Sarahs del. Ännu en skön revansch för alla fjärdeplatser och en lyckligare silvermedaljör har världen knappt skådat. 

Idag var sista finalen för Sarahs del, 50 meter frisim, och det blev en fjärdeplats, och så glad som hon var efter den fjärdeplatsen trodde jag aldrig att hon skulle vara efter just en fjärdeplats. Anledningen var denna gång att hon slog svenskt rekord och kände att hon inte kunnat gjort mer. Efter de andra fjärdeplatserna tidigare år har hon alltid känt efteråt att hon kan mer, och att hon därför blir besviken när hon inte lyckas. 

Men Sarah har trotts två fjärdeplatser detta VM bevisat att hon är en av de bästa i fyra grenar i världen i simning och hon lämnar VM med ett guld, ett silver, självförtroende och ett stort leende på läpparna!