Idag var det bara ett förmiddagspass på VM, och jag tänkte berätta om herrarnas längdhopp. 

Michel Torneus tävlade för Sverige, det gick dock inte alls bra för honom. 

Förra året och i vintras så hade Michel en bra säsong, och var stupsäker på längder över åtta meter, men så fick han en skada i foten, och det satte sig mentalt. 

När utomhus säsongen började så stämde ingenting, men det tänkte man inte på, utan tänkte "Det är bara början, det blir bättre", men det blev inte bättre, och våra förväntningar på honom inför VM var borta.

Men idag var kvalet, första hoppet var på 7.75 och det såg än mer mörkt ut när nästa hopp var 7.71 Inför sista kvalhoppet var han illa ute, men vips var han uppe vid åtta meter. Trodde vi. Röd flagga, och VM för Michels del var där med slut. 

Det som var tråkigt var att det var övertramp med några ynka centimeter, tråkigt, tråkigt.

Frågar man mig vem den största kvinnliga idrottsprofilen under 2000-talet är, så svarar jag självklart Carolina Klüft, och det är det nog otroligt lätt att göra som svensk. Hon blixtrade till, och sedan så var hon en lysande stjärna i sex utomhusmästerskap och i en hel del inomhusmästerskap. Hon vann allt som gick att vinna. Det enda som hon inte gjorde var att slå världsrekord.

Jag tror det är där problemet kommer, till att internationella personer skulle utse Carolina till den största kvinnliga idrottsprofilen, det där världsrekordet blev aldrig hennes, hon var nära, men inte riktigt enda fram. Det är där Jelena Isinbajeva går om Carolina. Det är där som hon blir den bästa. Det är självklart svårt att jämföra när de inte håller på med samma sport, men samtidigt så har Jelena det där världsrekordet som Carolina aldrig fick. Jelena hade det inomhus också, tills Jennifer Surh slog det. Med det världsrekord som Jelena har utomhus kommer att stå sig länge tror jag. Man hoppar inte 5.06 hur som helst, och det behövs minst 5.07 för världsrekord. Ingen har varit i närheten, förutom Jelena själv. Igår. Efter att ha säkrat guldet så lägger hon upp ribban på världsrekord höjd, och det var helt seriöst. Man kunde tro att det var för att bara visa att hon var där och att hon hade vunnit. Men det var tre seriösa försök, som inte gick vägen, men hon var lika glad för det. Gammal gymnast som hon är, så gjorde hon både hjulade hon, och gjorde en flickis och en volt! Hon var glad på ett sätt hon aldrig varit förut.

Om nu detta var hennes sista framträdande så tack Jelena! Tack för showen Jelena Isinbajeva! 

Jag har inte riktigt pratat klart om Jelena Isinbajeva, och hennes otroliga guld! 

Hon förtjänar all uppmärksamhet som hon får för tillfället! 

Detta VM har utsättits för en stor skräll i herrarnas stavhoppsfinal. Men publiken hade släppt det och var nu helt fokuserade på damernas stavhoppsfinal. Jelena var den stora finalen, alla andra var bara irriterade småkryp som kunde ställa till problem för henne. Hon började som Renaud Lavillenie gjorde i herrarnas final, prick en meter lägre så rev hon första försöket på 4.65 Men till skillnad från Renaud så lyckades Jelena rädda upp allting på ett väldigt fint sätt, och lyckades förverkliga både hennes och publikens största önskan. Nog för att Jelena Isinbajeva vann ett brons vid OS förra året, och ett guld vid inomhus VM 2012, men just den där underbara känslan av att vara bäst en hel säsong saknade Jelena, det känslan hade hon inte känt på flera år. Men på hemmaplan lyckades hon, det var extremt mycket vilja, hon ville visa att hon inte var slut, att hon fortfarande kunde prestera på en hög nivå! 

Det Jelena gjort för det här mästerskapet är det som Usain Bolt gjort för tidigare mästerskap. Gjort mästerskapet värt att komma ihåg. Usain Bolt och Jelena Isinbajeva tänker anslagstavlor i Moskva, det är dem som alla talar om. Men ledsen Bolt, nu spelar det ingen roll att du vann guld på 100 meter eller vad du gör på 200 meter. Mästerskapet, detta VM har redan fått sin höjdpunkt. Jelena Isinbajeva har för all framtid skrivit in sig i historieböckerna som atleten som fick mer uppmärksamhet än självaste Usain Bolt, det är få förunnat att lyckas med det. Det har nog aldrig hänt innan. Men nu gjorde hon det. 

Som den känslomänniska jag är så satt jag hemma framför TV:n och grät under hela finalen, jag grät först för att det såg ut som att hon inte skulle vinna. Sedan grät jag av lycka när konkurrenterna rev ut sig, och när Jelena rusar iväg i lycka och gör volter och allt möjligt, då rinner tårarna, då kunde jag verkligen inte hålla tillbaka dem. Jag har alltid gillat Jelena Isinbajeva som atlet och sportikon!