Det är alltså hittills i VM sex silver för Sverige, ett bra facit. Emma fick sin bäver, ekorre eller bävorre, CK fick sina två obligatoriska medaljer, Anna fick sitt obligatoriska silver och Ida var grym. Men det som skulle hända, är något som slår allt som varit. Det som kom att hända slår alla silver i världen, det som hände räddade oss från lusekoftor och norska flaggor, i alla fall denna dag.

Det var söndagen 3 mars. Jörgen Aukland hade precis sätt till att en norrman vann vasaloppet. Många mil från all blåbärssoppa och Mora, nere i Val di Fiemme, var det knappt en timme kvar till att VM skulle avslutas, med den klassiska femmilen.

Där i Val di Fiemme stod Johan Olsson, fortfarande helt ovetande om vad han skulle göra, helt ovetande om att han om dryga 2,5 timmarna skulle få säga till sin dotter Molly, ”Idag har den en annan färg.”

Starten gick. Men vad hände? Någon stack iväg, men han hämtades snart in. Då fick Anders Södergren och några en lucka, men den varade inte heller länge. Då stack Johan, och strax där efter Dario Cologna. Det var de som dryga ut och hjälptes åt att dra tills Dario ramlade. Och då var det Johan och 3,5 mil kvar. Det som hände sedan vet ni redan, han dryga ut, de jagade in lite, han dryga ut igen, och så fortsatte det. Sedan började Dario jaga igen, men då hade Johan varit själv där framme väldigt länge, och 48,5 km av loppet hade gått. Sista utförsbacken nu, står han vinner han. Han höll sig på benen. Över sista kullen, ingen Dario syns. Det håller, Johan har åkt 35 av 50 km helt själv, vilken bragd! Där var han i mål! GRATTIS JOHAN!! Det han gjorde, det var hela VM! Det han gjorde, det Johan gjorde det var en bragd!

Sverige hade inlett VM, med den största skrällen, Emil Jönsson blev utan medalj. Men sedan kom fyra silvermedaljer för Sverige.

Dagen var torsdagen den 28/2. Damerna skulle köra stafett. Norge var storfavoriter, inte ens ett fall skulle kunna hindra de. Heidi Weng fullbordade succén på redan första sträckan. Och där bakom kämpade Ida Ingemarsdotter. Ut på andra sträckan stack Therese Johaug, Emma Wikén och en vilt jagande Justyna Kowalczyk. Polen, Norge, Sverige och Finland var topp fyra inför tredje sträckan. Där Kristin Størmer Steira gick ut för Norge, hon drog direkt ifrån Polen, och snart hade Anna Haag och Riita-Liisa Roponen jagat fatt Polen. Sedan hade Steira sin egen fart där framme. Medans Anna längre bak, i den sista backen stack ifrån Riita-Liisa. Svenskan hade snabbaste tiden på tredje sträckan, och skickade ut CK (Charlotte Kalla) på sista sträckan 25 sekunder bakom Norge och Marit Bjørgen. CK var sugen på guldet, men en Bjørgen i full fart är svårt att ta. Marit tog Norge till guld, men deras största hjälte var nog Heidi. 21 år ung dra ifrån alla hon tidigare sätt upp till, och bädda för norskt guld direkt, det är imponerande. 27 sekunder senare kom CK och tog Sverige till silver. Men Anna var Sveriges hjälte. Hennes råa ryck var avgörande för stafetten. Det blev alltså ett femte silver för Sverige. Det blev ett sjätte när herrarna tog det i stafetten dagen efter.

2/3 var det dags för damernas tremil, med en polska och lite norskor som favoriter. Efter en mil var Justyna, Heidi, Marit, Therese och Nicole Fessel loss, och den vilt jagande Anna Haag kom aldrig ikapp och slutade sexa, vilket betydde personbästa i individuell VM start. Det blev en spurtstrid mellan Justyna och Marit, där den sistnämnda vann.  

Fortsättning följer…